Ohly och bröstpumpen

Har med stigande känsla av besvikelse följt partiledardebatterna. Den ena mer tillrättalagda, välstrukna och inrepade partiledaren har satt sig i heta stolen och levererat ett allt annat än spontant och genuint framträdande. Boooring.

Men så kom Ohly. Och körde sitt race. Trampade lite lätt i klaveret med bröstpumpsargumentet, men var dock rätt skönt partiledare och inte väloljad kugge i partiallians.

I en intervju igår sa Ohly att han hade fått lite bassning av Sahlin angående sitt kanske lite klantiga uttalande. Men i min värld borde hon tacka honom.Den person som tittade på debatten tillsammans med mig har klara högersympatier. Marknaden framför allt. Och han uttryckte som att "jag skäms lite nu, men den där Ohly, han är ju rätt vettig." Och precis så känner jag med.

Alla kanter hos våra partiledare har målmedvetet slipats bort så till den milda grad att jag börjar sympatisera med första bästa som faktiskt visar att det finns en personlig övertygelse som är större än summan av tre eller fyra partier.