http://www.sn24.se/
torsdag 21 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Äntligen! Sveriges informationsförening byter namn
http://sverigesinformationsforening.se/aktuellt--press/pressmeddelanden/2010/informationsforeningen-byter-namn.aspx
http://www.informationsforeningen.se/informationsforeningensblogg/post/Informationsforeningen-byter-namn.aspx
Känns som att detta sannerligen är ett tecken i tiden. Yrkesrollen har förändrats.
Som kritiker är mest så kan jag ha starka åsikter om att något är fel, men jag har sällan någon egen lösning på hur saken kan bli bättre. Och så även i fallet med Informationsföreningen. Har ondgjort mig i flera år över det missvisande namnet, men har baske mig inget bättre att komma med själv.
Informationsföreningen jobbar klokt utifrån att initiativet till namnbytet kommer från medlemmarna och medlemmarna ska vara med och hitta det nya namnet. Föreningen lever som den lär, föredömligt. Min farhåga är att en massa riktigt konstiga och komplicerade förslag kommer att snurra runt och drivas av engagerade personer som tycker att dom hittat den ultimata lösningen (men som ingen annan begriper). Och att det kan bli svårt att arbeta med delaktighet kring namnbytet om folk uppfattar delaktigheten som att alla ska vara med och fatta beslutet. Men återigen, jag har ingen bättre lösning själv, så varför kritisera?
Mitt bet är i alla fall att det blir Sveriges Kommunikationsförening. Utan motivering.
http://www.informationsforeningen.se/informationsforeningensblogg/post/Informationsforeningen-byter-namn.aspx
Känns som att detta sannerligen är ett tecken i tiden. Yrkesrollen har förändrats.
Som kritiker är mest så kan jag ha starka åsikter om att något är fel, men jag har sällan någon egen lösning på hur saken kan bli bättre. Och så även i fallet med Informationsföreningen. Har ondgjort mig i flera år över det missvisande namnet, men har baske mig inget bättre att komma med själv.
Informationsföreningen jobbar klokt utifrån att initiativet till namnbytet kommer från medlemmarna och medlemmarna ska vara med och hitta det nya namnet. Föreningen lever som den lär, föredömligt. Min farhåga är att en massa riktigt konstiga och komplicerade förslag kommer att snurra runt och drivas av engagerade personer som tycker att dom hittat den ultimata lösningen (men som ingen annan begriper). Och att det kan bli svårt att arbeta med delaktighet kring namnbytet om folk uppfattar delaktigheten som att alla ska vara med och fatta beslutet. Men återigen, jag har ingen bättre lösning själv, så varför kritisera?
Mitt bet är i alla fall att det blir Sveriges Kommunikationsförening. Utan motivering.
torsdag 14 oktober 2010
KU-anmälan av misstänkt spinndoktor
Måste utredas. Kan ju vara farligt och ett väldigt slöseri på skattebetalarnas pengar.
Ser det dock som en fördel att få saken utredd ordentligt. Få en klar beskrivning av vad Schlingmann INTE ska göra. Hoppas på öppna kort och en offentlig precisering av vad en kommunikationsstrategs uppdrag kan bestå av.
http://www.dn.se/nyheter/politik/ku-granskar-schlingmann-1.1189158
Och tack Kajsa för tipset!
Ser det dock som en fördel att få saken utredd ordentligt. Få en klar beskrivning av vad Schlingmann INTE ska göra. Hoppas på öppna kort och en offentlig precisering av vad en kommunikationsstrategs uppdrag kan bestå av.
http://www.dn.se/nyheter/politik/ku-granskar-schlingmann-1.1189158
Och tack Kajsa för tipset!
söndag 10 oktober 2010
Same old story
Och nu känns diskussionen riktigt mossig. PR handlar INTE om att komma på klatschiga budskap och snitsa ihop valaffischer eller sminka över en grå sanning.
DN:s ledarskribent Peter Wolodarski skriver om den nygamla regeringen under rubriken "PR istället för forskning". Hans inlägg handlar i ganska liten utsträckning om PR istället för forskning. Han avslutar i och för sig med att påpeka att vi fick en statssekreterare för PR och ingen forskningsminister. Detta med att Tobias Krantz rök är ju en diskussion för sig kan jag tycka. Och en relevant sådan.
Men till saken, Wolodarskis inlägg går mest av allt ut på att med tydliga referenser till propaganda raljera kring Schlingmanns uppgift som PR-chef. Han skriver exempelvis att "Ingen ifrågasätter att Per Schlingmann är skicklig på att sminka partier, snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap."
Undrar om Schlingmann själv ser sitt jobb som att snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap?
Men det bor en slags automatisk misstanke om bedrägeri och lurendrejeri i samma stund PR nämns i ett sammanhang där makt kan missbrukas. Har för mig att Moderaternas egen benämning av Schlingmanns roll var att han ska ha ansvar för regeringens samlade kommunikationsstrategi. En god idé att ha en ansvarig för det tycker jag.
Schlingmann ska enligt Wolodariski: ”förklara” alliansens politik, visa för väljarna att arbetslinjen är ”mänsklig”, påverka ”felaktiga” uppfattningar om regeringen. Observera orden inom situationstecken. Ett tydligt statement från W:s sida att du inte ska tro det propaganda-moderaterna säger.
Jag kan hålla med om att en utveckling mot att politik drivs av marknadsanpassning och paketering inte är särskilt eftersträvansvärd, men att säga att vi redan är där är en kraftig överdrift.
Nu kanske jag är jättenaiv, men kan det kanske vara så att regeringen faktiskt vill kunna kommunicera på ett tydligare sätt för att undvika missförstånd? Att det kommunikativa arbetet inom regeringen behöver samordnas eftersom en gemensam mening och tolkning av budskap är viktig för ett gott samarbete? Att det är viktigt att man har en gemensam bild av vart man är på väg? Att Schlingmann inte alls kommer att sitta på sitt rum och slöjda ihop en massa snajdiga affischbudskap för att lura i väljarna att arbetslinjen är mänsklig?
Tycker nog att det vore rätt mycket slöseri på resurser faktiskt.
Men att ha ansvar för en gemensam samlad kommunikationsstrategi är för mig något helt annat än att snajda ihop propagandistiska oneliners.
DN:s ledarskribent Peter Wolodarski skriver om den nygamla regeringen under rubriken "PR istället för forskning". Hans inlägg handlar i ganska liten utsträckning om PR istället för forskning. Han avslutar i och för sig med att påpeka att vi fick en statssekreterare för PR och ingen forskningsminister. Detta med att Tobias Krantz rök är ju en diskussion för sig kan jag tycka. Och en relevant sådan.
Men till saken, Wolodarskis inlägg går mest av allt ut på att med tydliga referenser till propaganda raljera kring Schlingmanns uppgift som PR-chef. Han skriver exempelvis att "Ingen ifrågasätter att Per Schlingmann är skicklig på att sminka partier, snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap."
Undrar om Schlingmann själv ser sitt jobb som att snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap?
Men det bor en slags automatisk misstanke om bedrägeri och lurendrejeri i samma stund PR nämns i ett sammanhang där makt kan missbrukas. Har för mig att Moderaternas egen benämning av Schlingmanns roll var att han ska ha ansvar för regeringens samlade kommunikationsstrategi. En god idé att ha en ansvarig för det tycker jag.
Schlingmann ska enligt Wolodariski: ”förklara” alliansens politik, visa för väljarna att arbetslinjen är ”mänsklig”, påverka ”felaktiga” uppfattningar om regeringen. Observera orden inom situationstecken. Ett tydligt statement från W:s sida att du inte ska tro det propaganda-moderaterna säger.
Jag kan hålla med om att en utveckling mot att politik drivs av marknadsanpassning och paketering inte är särskilt eftersträvansvärd, men att säga att vi redan är där är en kraftig överdrift.
Nu kanske jag är jättenaiv, men kan det kanske vara så att regeringen faktiskt vill kunna kommunicera på ett tydligare sätt för att undvika missförstånd? Att det kommunikativa arbetet inom regeringen behöver samordnas eftersom en gemensam mening och tolkning av budskap är viktig för ett gott samarbete? Att det är viktigt att man har en gemensam bild av vart man är på väg? Att Schlingmann inte alls kommer att sitta på sitt rum och slöjda ihop en massa snajdiga affischbudskap för att lura i väljarna att arbetslinjen är mänsklig?
Tycker nog att det vore rätt mycket slöseri på resurser faktiskt.
Men att ha ansvar för en gemensam samlad kommunikationsstrategi är för mig något helt annat än att snajda ihop propagandistiska oneliners.
onsdag 6 oktober 2010
En inte helt ämnesrelevant fundering
Jag skriver ju min avhandling på engelska och känner mig hyfsat bekväm i det. När jag diskuterar språk med folk så får man ofta höra att "när du kan skämta på ett språk då vet du att du kan det bra". Ett jäkligt konstigt påstående tycker nog jag. Det handlar väl mer om vilket sinne för humor man har. Vissa personer har ju aldrig lyckats få till ett skämt ens på sitt modersmål. Och då måste man ju ändå säga att dessa personer kan språket i fråga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
