Same old story

Och nu känns diskussionen riktigt mossig. PR handlar INTE om att komma på klatschiga budskap och snitsa ihop valaffischer eller sminka över en grå sanning.

DN:s ledarskribent Peter Wolodarski skriver om den nygamla regeringen under rubriken "PR istället för forskning". Hans inlägg handlar i ganska liten utsträckning om PR istället för forskning. Han avslutar i och för sig med att påpeka att vi fick en statssekreterare för PR och ingen forskningsminister. Detta med att Tobias Krantz rök är ju en diskussion för sig kan jag tycka. Och en relevant sådan.

Men till saken, Wolodarskis inlägg går mest av allt ut på att med tydliga referenser till propaganda raljera kring Schlingmanns uppgift som PR-chef. Han skriver exempelvis att "Ingen ifrågasätter att Per Schlingmann är skicklig på att sminka partier, snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap."

Undrar om Schlingmann själv ser sitt jobb som att snitsa ihop valaffischer och komma på klatschiga kampanjbudskap?

Men det bor en slags automatisk misstanke om bedrägeri och lurendrejeri i samma stund PR nämns i ett sammanhang där makt kan missbrukas. Har för mig att Moderaternas egen benämning av Schlingmanns roll var att han ska ha ansvar för regeringens samlade kommunikationsstrategi. En god idé att ha en ansvarig för det tycker jag.

Schlingmann ska enligt Wolodariski: ”förklara” alliansens politik, visa för väljarna att arbetslinjen är ”mänsklig”, påverka ”felaktiga” uppfattningar om regeringen. Observera orden inom situationstecken. Ett tydligt statement från W:s sida att du inte ska tro det propaganda-moderaterna säger.

Jag kan hålla med om att en utveckling mot att politik drivs av marknadsanpassning och paketering inte är särskilt eftersträvansvärd, men att säga att vi redan är där är en kraftig överdrift.

Nu kanske jag är jättenaiv, men kan det kanske vara så att regeringen faktiskt vill kunna kommunicera på ett tydligare sätt för att undvika missförstånd? Att det kommunikativa arbetet inom regeringen behöver samordnas eftersom en gemensam mening och tolkning av budskap är viktig för ett gott samarbete? Att det är viktigt att man har en gemensam bild av vart man är på väg? Att Schlingmann inte alls kommer att sitta på sitt rum och slöjda ihop en massa snajdiga affischbudskap för att lura i väljarna att arbetslinjen är mänsklig?

Tycker nog att det vore rätt mycket slöseri på resurser faktiskt.

Men att ha ansvar för en gemensam samlad kommunikationsstrategi är för mig något helt annat än att snajda ihop propagandistiska oneliners.