Hela svennesveriges söndagshöjdpunkt. Klockan 20 är man bänkad. Med svinhöga förväntningar på att få sig ett gott skratt av igenkänning eller förfasande, precis som förra säsongens genidrag. Så även jag. Men det blir liksom inte så bra. Inte så där på gränsen till realistiskt så att man får kalla kårar av att det skulle kunna vara jag och mina grannar typ. Det känns som om manusförfattarna har fått idétorka och spårat ur på en massa situationer som faktiskt inte alls går att känna igen sig i. För det är liksom för mycket av det goda. För stereotypa karaktärer, Ove är för snål och Fredde är för tekniksnobbig. Hela grejen var ju att man kunde känna igen sig.
Men i alla fall, man bänkar sig ändå varenda söndag och hoppas på att det ska ha blivit bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar