Barista Fairtraide - bra exempel på ett imageproblem

Jag och några till tog en lunch på Barista Fairtrade i Sundsvall i helgen och detta besök fick mig att för första gången i mitt liv lämna tillbaks maten.

Jag frågade när jag beställde om det fanns något alternativ om man är mjölkallergiker, och den trevliga tjejen i kassan sa att absolut, det går bra att ta någon av salladerna och så plockar de bort det som innehåller mjölk och piffar upp salladen med någon mjölkfritt. Exempelvis kan peston bytas mot lite honung- och dijondressing. Mums tänkte jag, så får det bli, e tillpiffad pasta och kycklingsallad låter gott.

När min sallad landar på bordet ser den inte så piffig ut. Den innehöll ganska exakt: ruccola och kyckling. Vart var piffet? Vart var pastan? Vart var honung och dijondressingen?

Jag traskade iväg med tallriken till den tjej som lade upp maten och frågade vart pastan och dressingen och piffet var. Hon var sjukt stressad och sa att hoppsan, hon hade visst glömt pasta. Sånt händer, inga problem. Jag frågade även om dressing och så, men då fick jag ett stressat svar att det är pesto på pastan och att det enda mjölkfria som finns är salsa. Jag sa att jag inte ville ha salsa utan den där utlovade dijonhistorian, men då hade min talrik redan åkt i väg och tjejen lovade att hon skulle fixa i ordning maten.

När jag sedan hämtar min sallad var den ordentligt tillpiffad med överkokt fullkornspenne hälld över ruccolan och en liten skål med salsa. Alltsammans helt smaklöst.

Med lite för lågt blodsocker tog jag på mig ytterkläderna och lämnade tillbaks min talrik. Jag försökte förklara att maten helt enkelt inte var bra. De hade inte på något sätt levererat det som utlovats. Inte ens försökt skulle jag vilja säga. Tjejen med maten såg mycket förvånad ut när jag lämnade igen min mat. Hon drog ut en draglåda med pasta pesto och sa att den här pastan ingår i salladen, och om man inte äter mjölk så är det pasta utan pesto som serveras. Och voila, då är det här det du får. Och det köper jag. Men så kan man inte sälja in maten som om man är flexibel med rätterna och ska piffa till en rätt utifrån en kunds önskemål. Då lever liksom inte det man får upp till det som utlovas.

Och det känns rätt typiskt på nåt sätt. Barista marknadsför sig som ett etiskt företag med vita löner och gott fairtradekaffe. Bra. Det är jag beredd att stödja. Men om man serverar mat på ett så okärleksfullt matbespisningssätt så håller liksom inte konceptet hela vägen. Kaffet må vara hur gott som helst och rättvisemärkt på alla sätt, men om man inte ser den mat man serverar som en del av det etiska ställningstagandet så ekar fairtradecoffee-konceptet ihåligt. Om man väljer att slafsa upp bristfälligt tillagad mat av halvdåliga råvaror utan känsla sabbar man det varumärkeslöfte man gett kunden som vill stötta rättvisemärkning av varor och jag tar det som en förolämpning.

Nu kanske jag låter som en gnällkärring, men jag ser detta som ett rätt intressant exempel på ett varumärke som lovar mer än vad det håller, och det håller oftast inte längden. Om man bara hade hetat Barista och inte sålt in sig som något mer än ett vanligt café så tror jag inte att jag hade brytt mig så mycket. Bara konstaterat att maten inte var så god. Men om man till och med använder ordet fairtrade i loggan så skapar detta vissa förväntningar. Om dessa förväntningar sedan inte uppfylls skapar det besvikna kunder.