Värdiga samtalsämnen

Förväntningarna på att man ska så att säga "stay in character" även på lunch och fikaraster är nog ganska stora. I alla fall har jag sådana typer av föreställningar om mig själv och andra. Men, sådant är icke fallet. Sitter hela förmiddagen framför skärmen och uppdaterar ett teorikapitel som tydligen inte var så begripligt som jag tyckte när jag skrev det. Tänker och vrider och vänder på argumenten och diskussionerna. Konsulterar lite bra böcker och skriver lite till. Helt plötsligt är klockan 12 och det är dags att värma den medhavda lilla matlådan i mikron och på något sätt rensa huvudet från alla överflödiga tankar som dimmar igen min text. Sätter mig vid ett bord och kastar helt förutsättningslöst ut tråden: -Var det nån som såg Hollywoodfruar igår. Grymt bra nya puckon med. Och sedan fylls lunchtimmen med härligt nonsensprat om vem som är mest osympatisk, rik, sexfixerad och så vidare. Någon försöker peta in samtalet på något annat lite mer seriöst program som gick parallellt med Fruprogrammet, men icke ett napp. Med en frenesi utan dess like fortsätter vi återberätta gårdagens, och även förra årets för den delen, osannolika historier om dessa vulgokvinnor från ett varmare och mer exhibitionistiskt klimat. Och vips så är lunchen över och jag går ner och skriver, åtminstone som det känns, lite mer text som är helt glasklar och dessutom ganska bra. Yoga och meditation är såååå överskattat i jämförelse med lite ytligt snack om saker så lång bort från min verklighet som det bara går.