Smalltown girl

Var på middag i lördags. En mycket trevlig sådan. Bland de som var med på middagen har många ganska utåtriktade jobb och stora kontaktnät. Vi diskuterade lite kring dessa kontaktnät, vem som känner vem som känner vem som känner vem. Tror att en sådan diskussion är ganska symtomatisk för småstaden. I ex Stockholm är det helt omöjligt att börja reda i vilka gemensamma bekanta man har eftersom sannolikheten att man har någon gemensam nämnare på den fronten är i princip obefintlig. I alla fall om man rör sig i olika branscher. Och kommer från olika delar av stan.

Jag kommer ju från en ännu mindre stad än den jag bor i nu. När jag var liten var det samma sak ändå. Kommer ihåg den första killen jag berättade om för min mamma och pappa. Dom frågade inte hur vi hade träffats och sånt, utan direkt, vad heter hans föräldrar? Och sedan tog det inte många timmar tills jag hade hela hans släktkrönika framför mig. Inklusive mindre smickrande historier om när min pappa (som då var jazzkille) hade liftat med hans pappa som var raggare och körde raggarbil och min pappa av misstag drog en korv med bröd och riktigt med senap i taket på bilen. Och min pappa väljer, av rädsla att få stryk, att inte säga något om senapsincidenten till bilägaren utan tackar för skjutsen och kliver utan att orda något om saken ur bilen. Ett tillägg som min pappa gör är att, jorå, min nya killes pappa vet säkert att det var han som pajade taket i raggarbilen och kommer nog att kunna koppla detta till mig rätt lätt.

Men det fanns ju också fördelar. Typ, om jag behövde köpa en ny hårtork var det bara att åka ner till Bröderna-El (eller vad nu el-affären hette) och lämna fram den valda hårtorken och hälsa från pappa. Eller det av mig kraftigt missbrukade "stationskortet" på Statoil. Det var bara att tanka upp bilen, glida fram till kassan och sätta upp kalaset på stationskortet. Däremot kan jag se nackdelar med detta idag, eftersom nu, när jag 15 år senare glider in på samma mack och personalen fortfarande vet oroväckande många detaljer om mitt liv som det ser ut nu.

Detta med att kunna placera in en människa i ett sammanhang gör att personen kan få åtnjuta en massa fördelar bara för att man finns i rätt sammanhang. Som småstadstjej har jag lärt mig att till max utnyttja och dra fördel av detta, men för personer, som ex min sambo, som är inflyttad från Stockholm, ter sig nog vissa av dessa konversationer om vem som känner vem väldigt aparta. Men jag tror att han börjar att vinnas över till min sida, eftersom det nästan alltid visar dig att det går att nysta upp ett gemensamt kontaktnät och att man därefter kan placera in personen man försöker lära på en ganska exakt position.

Avslutar med den klassiska "Smalltown Boy" med Bronski Beat om en lite mer problematisk sida av att komma från en småstad.