Har tränat hela våren med målet att springa Vårruset på en hyggligt bra tid. Under 25 minuter skulle det bli. Igår knallade jag runt banan på 45. Med halsont och snorig näsa. Absolut svinbitter. Omsprungen av hundratals supertaggade löpare fick jag snällt linka fram i vägrenen. Det blev inte på något sätt som jag hade planerat. What to do next? Anmäla mig till nytt lopp? Och typ isolera mig veckorna innan?
Inser dock vikten av mål i stort. Har nog alltid (trots bättre vetande....) varit rätt så svalt inställd till personliga mål och på något sätt ansett att jag inte alls drivs eller påverkas av mål. Men det kan man ju egentligen bara anse om man 1. inte har några mål eller 2. sätter upp mål som är för lätta att nå.
Har som mål att bli klar med en kursuppgift denna vecka (ett tufft mål som på papperet verkar rätt omöjligt). Sjuka barn, förkylning och andra käppar i hjulen har försvårat saken, men nu känner jag helt plötsligt att detta är fan det viktigaste i livet just nu! Jag skriver så att datorn kokar, i sängen, under sängen, i soffan, i sömnen. Har till och med övervägt att skriva lite inne på toaletten.
Min sambo har alltid påstått att jag är en tävlingsmänniska och jag har alltid viftat bort detta som att det är lite fult att tävla. Att jag är lite förmer. Tävling är inget för intellektuella. Men så fan heller, nu ska här tävlas, både på jobbet och i spåret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar