Idag är deadline för min artikel. Och jag sitter på min stol och är oroväckande lugn. Har röjt upp på mitt skrivbord, hämtat lite kaffe och min kontorsdörr är öppen för första gången på tre veckor.
Men jag tror att det är lite så jag funkar. Jag stressar upp mig nåt så grönjävligt i förväg att det liksom inte finns något kvar att stressa om när det väl gäller.
Det här är ju både en bra och lite dålig egenskap kan man tycka. Jag är nog en riktig pain in the ass inför deadlines och liknande, men när det stora kaoset väl slår till, då är jag filbunken. Eller filbunke är fel ord, ett rätt skumt uttryck förresten. Jag blir skarp, lösningsfokuserad och mycket mycket pedagogisk. Har varit en ovärderlig egenskap när det brunnit för folk runtomkring en i stressiga situationer. Det är nästan som att jag njuter av att vara så sjukt fokuserad och lugn.
Hoppas bara att det håller i sig hela dagen och kvällen, men jag har den där känslan av att inget kan rubba mig. Skönt efter en månads orkanvindar som jag villigt sugits med av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar