Jag tycker att jag har världens bästa jobb. Mitt intellekt utmanas varje dag, jag får möjligheten att fördjupa mig i en massa frågor som jag tycker är intressanta och jag får diskutera mina och andras idéer med andra människor som brinner lika mycket som jag gör. Dessutom finns det ett stort mått av flexibilitet och möjlighet att planera min egen till tillsammans med ett stort krav på eget ansvar och leverans. Helt ultimata arbetsförhållanden alltså.
Men, den fråga som många av mina kollegor, både vid mitt lärosäte, och vid andra lärosäten står inför är hur vi ska fylla våra avdelningar med bra folk. Många av de gamla legendariska kommunikationsforskarna går i pension och vi som så småningom ska fylla deras skor är alldeles för få.
Under våren har många kommunikationsutbildningar annonserat efter folk, och min gissning är att det inte är helt lätt att få tag på disputerade forskare som brinner för utbildning och som vill flytta till nytt universitet. Dessutom tror jag inte att det är helt lätt att rekryterar branscherfarna praktiker heller. Vi är uppenbarligen inte tillräckligt attraktiva. Påfyllnaden av doktorander verkar inte heller direkt flöda. Har säkerligen att göra med ökade svårigheter för finansiering, men dock, nyutexade har nog mer bråttom ut i näringslivet än att stanna kvar vid universitetet i fem år till för att bli ännu lite klokare.
Kombinationen av lågkonjunktur och stora studentkullar borde rimligtvis innebära gulddagar för oss. Men vi kan ju bara leverera riktigt bra utbildningar om vi har riktigt bra folk anställda. Min farhåga är att de människor vi söker faktiskt inte räcker till. Vi kan söka med ljus och lykta, men faktum kvarstår att allt för få inom vårt område har genomgått en forskarutbildning och allt för få som inte gjort det kan tänka sig att göra det. Detta har givetvis många olika, mer eller mindre komplexa förklaringar. Men det är uppenbart att vi som arbetar med kommunikationsutbildningar har misslyckats med att visa varför detta är det bästa jobbet i världen och även en grym karriärväg.
Rätt paradoxalt eftersom vi jobbar med och forskar om kommunikation.
måndag 14 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I agree. Världens bästa jobb!
SvaraRaderaMen rekryteringsprocessen är så akademisk att den skrämmer mer än den lockar gällande praktiker och de disputerade är som du säger för få medan utbudet av tjänster idag är stort. Dessvärre ser jag ingen ljusning inom kort, men vi måste "vända båten" på något sätt...
Det är en stor skillnad på att ha en lärare som har doktorerat eller doktorerar. De har en mycket djupare insikt och förstår vikten av att tänka utifrån olika perspektiv. Samt att dessa lärare ger oss elever mer kunskap om forskning och kommuniaktion som tvärvetenskapligt ämne.
SvaraRaderaVilket man inte får från de som inte gjort en forskarutbildning, det blir ofta enbart ett synsätt och långt ifrån akademisk.
Keep up the good work! vi behöver fler sådana lärare