Jag och några goda vänner tävlar i musik. Och tävlingen har så att säga tagit över våra liv och blivit ett monster. Varje månad skickar alla in varsin lista på förutbestämt tema till mig. April var det 10 bästa covers och maj är det 10 bästa hip hop. Jag avidentifierar och skickar sedan ut listorna för röstning. Alla skriver sylvassa motiveringar och delar ut 1-5p.
Jag har inte riktigt lyckats i denna tävling och tycker oftast själva att jag får oförtjänt dåliga poäng. Tänkte därför ta tillfället i akt och så att säga få ur mig lite frustration, för det är mycket som ska ut. Det som har utkristalliserat sig är någon slags konsensus kring en musiksmak som rent tidsepokmässigt befinner sig under de år då Axl Rose var som snyggast. Eller då alla kvinnliga singer-songwriters med gitarr och raspig röst var som hetast. Efter detta har mycket lite bra ny musik producerats. Om den inte vill säga likar det som var som bäst när vi gick på högstadiet eller gymnasiet. Då kan det vara ok. Men allt som innehåller något elektroniskt instrument, är alltför nyskapande eller bara låter suspekt okänt är dåligt. För att tala riktigt klarspråk: nittiotalet vill ha tillbaks sin musiksmak.
Jag fattar ju att det rent objektivt inte går att tävla i musik, men jag börjar rent ut sagt att blir ruggigt less på att bli sågad på grund av att ingen i vår cirkel av 6 känner igen mina låtval utan fortsätter att bekräfta sin egen mossiga musiksmak genom att rösta på listor som liknar deras egna val. Jag inser att jag är bitter som faan, men jag får ju inte ens en ärlig chans eftersom standarden är satt efter någon slags majoritet som dessvärre fastnat i 90-talet.
Eller är det så illa att det i själva verket är jag som sitter på jäkligt dålig musiksmak?
Så, jag har bestämt mig för att inte försöka anpassa mig till den rådande majoriteten utan nu skiter jag i om jag kommer sist och kör mitt eget race! Jag får de det som ett personligt korståg mot det konservativa gitarrnormativa synsättet! å nu jävlar ska det bli hip hop som ni aldrig hört den förut! So watch out, I am going for jumboplatsen!
Bara som ett smakprov, jag bjuckar på min coverlista för de som har Spotify. En lista som är dokumenterat dålig.
http://open.spotify.com/user/tinagrandien/playlist/3VBjyLmoEpI2A5NHSBN9QQ
söndag 2 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kör ditt race Tina!
SvaraRaderaMen du måste väl ändå hålla med om att Kris Kross med Mac Daddy och Daddy Mac toppar tidernas hiphop...?
/A
Men va fan, nej nu förstår jag inte. Du ligger ju och trängs där uppe på toppen och kammar hem första andra och tredje plats månad efter månad. Nu snickesnackar du goja. Tycker du och 90-talet ska reda ut era issues och bli kompisar igen så som ni var förr. You know you want to...
SvaraRadera/jo
Det har så att säga skurit sig mellan mig och 90-talet. We are not talking right now so to speak. Känner att jag måste gå vidare och "utvecklas som människa".
SvaraRaderamen va fan har du varit sååå jävla nyskapande då för det första? Sen kan det ju vara så att man visst känner igen (eller troligen inte) men att det ändå är skit, right?
SvaraRaderaCarpe diem nu Granen.