Gäst hos verkligheten

Var tillbaks på jobbet idag en sväng och jag måste medge att jag gillade det! Alltid lika ångestfyllt att göra återtåg. Är kass på grandiosa entréer. Vill helst glida in och bli behandlad som jag var där typ igår fast jag inte sett kollegorna på ett halvår.

Har sjukt svårt för det där taikappsnacket, i alla fall och det handlar om mig. På nåt sätt blir allt ointressant när det passerat. Mycket roligare att prata om det som händer nu.

Men som tur var blev det inga sådana surr. Kändes faktiskt som om det var typ igår jag lämnade in. Och det kommer förhoppningsvis kännas på samma sätt när jag väl börjar jobba igen.

På nåt sätt hänger denna fobi för återtåg ihop med min facebookaversion, klassreunionrädsla, ångesten som träffar mig som blixten när jag ska gå på ICA-maxi i Sandviken, samt de problem jag har med telefonsamtal med folk jag inte pratat med på länge. Jag kan bara inte sätta fingret på hur. Återkommer när jag knäckt koden.