It´s Groundhogday!

.....gång efter gång... Att skriva någonting klart, färdigt, sätta punkt, avsluta är saker som verkar vara komplett omöjligt i mitt jobb. Jag skriver, filar, läser, skriver om, funderar, reviderar, ändar och lämnar in. Får kommentarer, ändar, skriver om, diskuterar, läser lite till. Tänker att nu, äntligen, kanske är jag på väg att steppa vidare, få något ur händerna. Lämnar alster till en annan person. Får ännu mer feedback, idéer omkullkastas, allt ställs på sin spets, hjärnan kokar, synpunkterna haglar.

Går hem, tänker att nu börjar processen ta mig fan om igen. Och kanske efter det så börjar den om igen.

Precis som i filmen Groundhogday där Bill Murray får uppleva samma dag igen och igen och igen. Vill banka till min dator på samma sätt som Murray ger sig på väckarklockan, men jag nöjer mig med att titta på detta klipp igen och igen och igen.

Recap

Tillbaks till jobbet på min nya kontorsstol. Känns lyxigt på nåt sätt. Men också lite svårt med alla spakar och knappar som fäller stolen hit och dit. Måste gå till grund och bott med det där. Har begravt mig i diverse läsning, skrivning och annat jox för att få igång hjärnan. Går sådär, men så brukar det vara.

Hur som helst, en recap av sommaren som varit kan ju vara på sin plats. Om inte annat för en stunds förströelse för mig själv....


Inledde semestern med en vecka i Toscana. Ett bra gäng på 16 pers, välfyllda ishinkar och ett makalöst boende summerar en riktigt bra resa!

  

En  liiiiten incident inträffade dock. Jag lyckades min vana trogen att snubbla i en trappa och skrapa upp bägge knäna men också till mitt stora förtret stuka foten. Inte så kul med tanke på vårens intensiva löpträning med diverse lite väl högt ställda mål på tävlingsdeltagande på snabb fot. 

Några svängar till Åstön blev det så klart också. Och ibland svängde på det extra bra. Speciellt när jag själv körde och kidsen och svärmor satt på flaket.

Moppeliv byttes sedan mot intensivt minglande i Visby under Almedalsveckan. Bilden nedan är dock kraftigt missvisande för veckan. Sådär lugnt var det endast den stund jag stod och tittade ut genom vårt fönster. Visby var kul men också absolut sinnessjukt intensivt. 

Den obligatoriska åreveckan kom rätt lägligt med andra ord. Lite mindre folk, lite mer hälsosamt leverne och lite mindre stressade människor. Och framförallt, lite godare mat. Henke levererade färska pilgrimsmusslor från Norge. Nåt så grönjävligt gott har jag knappt ätit förr. Och då var inte de färska blåmusslorna och bläckfisken direkt äckliga heller. Lite utav tricket kan ju ha varit att alla skalisar fick sitt livs åktur mellan Norge och Åre på Henkes HD. Omskakande. 

Sandviken är ju också ett givet stopp, trots att min folkskygghet slår till med full kraft samma sekund som vi svänger upp på Högbovägen. Det åktes också lite båt i liten båt. Med moster som kapten. 

Fothelvetet har dock läkt rätt bra. Vilket inte gjorde Drakloppet lättare. Fy fagerlund vad drygt det är att springa uppför myrstigar. Med det gick. Min tomma blick fångar dock känslan av utmattning och meningslöshet.

Avslutade med en tur till vår lilla nyinskaffade holk i Vemdalen. Med betoning på lilla. Men sjukt mysigt och med stora förhoppningar på en lång höst och vintersäsong till fjälls.