Grekiska för nybörjare

Jag avslutade c-teorikursen idag. En student sa att kursen sett i backspegeln var som att ha lärt sig grekiska på på fem veckor. Utifrån det resonemanget måste jag säga att jag tycker att mina studenter har gjort ett förbaskat bra jobb.

Och tragiskt nog kan jag förstå parallellen till grekiskan, med tanke på PR-lingons ibland fullständigt ogenomträngliga begreppsapparat.

Jag är dock mycket impad av mina studenters insatser under kursen. Tycker att vi har haft diskussioner och resonemang på en nivå långt över vad jag hade förväntat mig. Det har varit ett rent nöje att hålla i kursen!

Skenet bedrar

Detta är jag i Finland. Tycker att jag ser rätt proffsig ut. Inte alls så nervös och skakig som jag kände mig. Ser lite pretentiös ut med mina handgester som ska förstärka det jag säger. Och man kan även se att jag har lite väl rödmosiga kinder för att vara normalt. Men annars ser jag rätt cool ut.


Foto: Lars Palm

Baksmälla utan en droppe alkohol

Det går sjukt tungt att komma igång denna vecka. Har bokat alla dygnets vakna timmar med jobbmöten men räcker ändå inte till. En riktig helvetesvecka med andra ord. Men så går det när man är borta några dagar.

Är monumentalt trött och har inte så mycket tålamod med trassel. Kan även vara en god egenskap detta med tålamodet. Får lite för ofta höra att jag är alldeles för snäll och diplomatisk.

Fokus denna vecka blir på att hålla snoken över vattnet. Och det är ju lite utav min specialitet!

Jag överlevde!

Och det gick inte så jäkla illa heller. Jag presenterade mitt paper på EUPRERA idag och jag var faktiskt rätt uppstressad. Speciellt när jag satt där i rummet och väntade på att alla skulle komma, och jag såg person efter person som jag hänvisat till i mitt paper droppa in i rummet. Dom kan man ju inte lura att man kan nåt. Då tänkte jag att varför i hela fridens namn utsätter jag mig för denna skit. Det är ju självtortyr.

När allt var klart tog jag en prommis till stan och firade med en hamburgare, för maten här är verkligen inte mycket att hänga i granen. Direkt äcklig i många fall.

Måste nu ladda om för middagen. Det har utlovats dans. Hoppas på tango. Sedan går taxin till flygplatsen kl 05.00 i morgon bitti.

EUPRERA 2010

... har bärjat
med halsont för min del.

Firar med två tårtor idag!

Idag blev det äntligen klart. Åsa Helldén Ruocco blir anställd som adjungerad professor i strategisk kommunikation. Som vi har väntat på denna dag! Åsa jobbar som Internkommunikationschef på Saab AB.

Det andra grattiset går till min gamla (eller gamla och gamla, vi är ju svinunga bägge två) klassis Jerry Silfwer, www.doktorspinn.se , som skaffat nytt jobb i New York. Fast gratulationen kanske mest går tlll Whispr Group som gjort en grym rekrytering.

Det är alldeles för långt till Finland!

I morrn åker jag till EUPRERA-konferensen i Jyväskylä. Allt känns kanon förutom att flegresan känns som att åka till andra sidan jorden.

Jag startar vid fyra fem bläcket i morgon bitti hemifrån. Åker ut till Midlanda. Flyger till Stockholm. Flyger sedan till Helsingfors. Och avslutar med ett flyg till Jyväskylä. Tre flygresor för en sträcka på 44 mil.

Dom syns inte men dom finns....

SD går in på 5,7% och förklarar sig själva som vågmästare. Åkesson håller tal till ett stort journalistuppbåd samt vad som låter som hejarklacken från en sen och blöt lördagsmatch i hockeyns elitserie. I intervjuerna efteråt låter det på Åkesson ungefär som om de andra partierna kommer att komma krypandes och be om SDs stöd. Men ingen av de andra partierna vill ens ta i Åkessonklacken med tång.

Bra, hade något parti resonerat annorlunda hade jag blivit rädd. Men jag tror inte att SD kommer att få någon jäkla vågmästarroll så länge ingen ger den till dem. Och det får ju bara inte hända.

Det jag istället tycker är riktigt jäkla fruktansvärt läskigt är att 5,7 % av de människor som röstar tycker att SD och Åkesson har vettiga åsikter. Det är ju helt sjukt! Vilka är egentligen alla dessa människor?

Tack i alla fall Jesper och Berivan för en supertrevlig valvaka! Om någon undrar så var det jag som käkade upp större delen av brieosten.

Man måste ju få drömma sig bort ibland.....

Den gyllne tremånadersuppsägningsregeln

Det har fallit sig så att jag den senaste tiden har sagt upp lite olika saker. Och det konstiga med dessa olika samtal är att alla har tre månaders uppsägningstid. Allt ifrån mobilt bredband till gymkort. Samtalet börjar med att jag lägger fram mitt ärende och allt går finfint, säga upp, inga problem. Men sedan säger den jag pratar med: "Och sen är det ju tre månaders uppsägningstid också". Som att det är någon administrativ process som är allmänt känt som tar just tre månader. Jag börjar undra om det är kartellbildning på denna 3-månadersregel. Jag kan ju förstå om det ex handlar om en lägenhet där hyresvärden måste hitta en ny gäst eller en arbetsplats som behöver anställa en ersättare.

Mitt problem är att när jag väl säger upp något, ex mitt gymkort, så har jag redan lämnat gymet bakom mig. De tre månaderna som jag sedan ändå får betala för, trots att jag inte kan utnyttja dem, är bara som ett irriterande skavsår som får mig att tänka att jag aldrig ska köpa såna här skor igen.

Jag kommer aldrig att bli kund hos varken gymmet eller bredbandsleveratören igen, även om jag med stor sannolikhet kommer att skaffa mig ett gymkort igen och behöva fundera över nya bredbandslösningar. Jag kommer säkert också att avråda folk jag känner att skriva kontrakt med dessa företag. För att min känsla för dem är att de inte skötte avslutet bra får mitt förtroende att sjunka drastiskt. Att troligen alla andra gym och bredbandsleverantörer också har lyder under 3-månadersregeln struntar jag blankt i. Jag kommer att basera mina val på de erfarenheter jag personligen haft och välja bort dessa leverantörer.

Att kräma ur några extra spänn ur kunder som lämnar ett företag tror jag på många sätt kanske är en rätt kass strategi på lång sikt. På samma sätt som att mycket krut läggs på själva införsäljningen av en produkt eller tjänst och att man sedan glömmer bort att ta hand om och förvalta den befintliga kundstockens förtroende så tror jag att man även förlorar stort i förtroende på denna sista tid med kunden. Tremånadersregeln kostar antagligen mer i tappat anseende, minskat förtroende och ej återvändande kunder än vad de tre extra månaderna ger företaget i kronor.

Tänk ett omvänt scenario, där jag vid uppsägningen av mitt gymkort istället får höra att "om du vill börja träna igen så erbjuder vi återkommande kunder rabatt på årskort, så du är hjärtligt välkommen tillbaks". Eller "om du skulle behöva våra bredbandstjänster igen så har vi mycket förmånliga mobila paket till våra återvändande kunder".

En helt annan känsla. Och jag tar med mig budskapet och det fortsatta förtroendet och agerar gärna god ambassadör.

Men istället så kör man med dessa tre fulmånader som inte på något sätt bottnar i att företaget behöver månaderna till något särskilt utom att dra in några extra ynka kronor.

Anonyma strukturberoendes riksförbund nästa

Jag har en dold besatthet. Den den döljs väl av mitt stökiga kontor, på min spretiga handstil och på min förmåga att konsekvent glömma något eller att ha på mig klädesplagg ut och in en hel dag utan att märka något.

Men till min confession. Jag är besatt av att strukturera saker. Att sätta in saker i tabeller. Att bringa ordning i alla typer av oordningar, utom bland mina egna papper. Detta har på olika sätt resulterat i några rätt sjuka beteenden.

Jag och min familj månadshandlar. Ett praktiskt sätt att spara pengar och framförallt slippa detta evinnerliga åkandet till affärn varenda dag med pressen att slöjda ihop en näringsrik, varierad och smakrik måltid på mindre än en halvtimme. Dock har själva planeringen gått över styr. Jag sitter och smygnjuter av att föra in varje månadsmatsedel i tabeller och spara i ett en mapp på min dator. Men jag hejdar mig inte där. Jag gör också inköpslistor i tabellform, strukturerat efter mataffärens olika avdelningar placerade i logisk ordning utifrån de olika avdelningarnas placering i mataffären. För att ta saker riktig overboard sammanställer jag även ett månadsdokument med samtliga recept. Med egna finjusteringar av recept jag hittat på nätet. Men även helt egna kreationer finns nedskrivna. Allt prydligt arkiverat. Med andra ord ett riktigt sjukt beteende.

Ett annat exempel är att jag drömmer på nätterna om hur jag ska strukturera saker. Senast var det ett arbetsrelaterat strukturproblem. I drömmen får jag i uppdrag att ordna en personaldag. Då hyr jag ett Casino där hela min avdelning får spela något slags kortspel eller strategispel om tjänsteplaner. Själva spelbordet består av rutor med alla våra kurser och våra spelkort är arbetstimmar. Och allt bara faller på plats. Very strange. Alla utom jag skulle nog tycka att detta var personaldagen from hell.

En annan besatthet är struktur i skåp. Vissa skåp skiter jag fullständigt i. Men vissa kan jag bara inte stå ut med att de är stökiga. Vari skillnaden mellan skåptyper ligger har jag ingen aning om. Men besatt är jag. Sakerna måste ligga på sina platser och allt måste organiseras i smarta lådlösningar med tematiserat innehåll. Halva nöjet är dock att göra planer på den mest snillrika systematiseringen av innehållet.

Tillfredsställelsen när strukturen är perfekt är fantastisk. Men jag inser ju på ett plan att detta inte är ett rationellt beteende. Men lika faan tänker jag fortsätta.

Statistikhumor när den är som bäst

Excel lanserar en applikation på Facebook där man på ett enkelt sätt kan använda Excel för att uttrycka känslor. För en nyligen Excelfrälst är detta ljuv musik i mina öron. Hade faktiskt på känn att Excel går att använda till i princip allt.

Jag kan väl erkänna att detta är första gången jag känner en stygn av "Fan, man borde kanske hoppa på Facebooktåget". Men känslan gick tack och lov snabbt över. För vad är väl en simpel app i jämförelse med the real deal. Jag kan ju göra alla fina känslodiagram helt för egen maskin. Dessutom med en en massa finurliga formler i botten. Men man får tacka Excel och JMW för den goda idén.

Volvo - olika nyanser av brunt

Läste ett reportage i DN om Volvos lansering av nya modellen V60. Artikeln handlade om den långa processen mot att välja en lanseringsfärg till bilen. Hur gruppen bakom färgvalet inspireras av allt från mode och arkitektur till sportprylar och mobiltelefoner. Och att man denna gång efter tre års arbete valt färgen....största möjliga tyssssssstnad........brunt.

http://www.dn.se/motor/tester/bilar/volvo/darfor-vill-volvo-vara-brunt-1.1168582

Pengar i sjön säger jag. Det hade gått snabbare att kolla tillbaks på vilken färg Volvo alltid väljer att lansera sina bilar i för att sedan hitta en ny nyans av den.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7750717.ab

Oh nej, vilket lurendrejeri, vi får målgruppsanpassad information i våra brevlådor. Dessutom är målgruppen kraftigt stereotypiserand! No shit Sherlock.

Vågar nog dra en chansning och säga att rätt många av våra politiska partier arbetar med liknande målgruppsanalyser och segmenterade utskick. Skillnaden är bara att de inte klantat till det och skrivit ned interna arbetsnamn på utgående post.

Och en annan kvalificerad gissning är att partierna strategi inte på något sätt bottnar i att lura sina potentiella väljare utan snarare om att rätt budskap ska nå rätt person. Vad gäller exempelvis Centern så är det ju rätt stor skillnad mellan den traditionella bonde-väljaren och den så kallade stureplanscentern. Samma grundbudskap attraherar olika väljargrupper men utifrån olika perspektiv. Och det är dessa perspektiv som målgruppssegmenteringen försöker att fånga in. Om än på ett rätt risigt sätt med utgångspunkt i inkomstnivåer.

Längsmed den återvändsgata som leder till mitt bostadsområde sitter valaffischer från Folkpartiet och Moderaterna. I mitt område bor uteslutande nybyggande kärnfamiljer mitt i karriären. Och jag tror inte att det är så att Vänsterpartiets affischer tog slut och inte räckte till den gatan. Jag tror snarare att man som parti måste satsa på områden och målgrupper där man tror att man faktiskt har en rimlig chans. Det är rätt så mycket bortkastade pengar att försöka nå ut till alla.

Sen huruvida detta får konsekvenser ur ett demokratiskt perspektiv, det är en helt annan fråga....

Ohly och bröstpumpen

Har med stigande känsla av besvikelse följt partiledardebatterna. Den ena mer tillrättalagda, välstrukna och inrepade partiledaren har satt sig i heta stolen och levererat ett allt annat än spontant och genuint framträdande. Boooring.

Men så kom Ohly. Och körde sitt race. Trampade lite lätt i klaveret med bröstpumpsargumentet, men var dock rätt skönt partiledare och inte väloljad kugge i partiallians.

I en intervju igår sa Ohly att han hade fått lite bassning av Sahlin angående sitt kanske lite klantiga uttalande. Men i min värld borde hon tacka honom.Den person som tittade på debatten tillsammans med mig har klara högersympatier. Marknaden framför allt. Och han uttryckte som att "jag skäms lite nu, men den där Ohly, han är ju rätt vettig." Och precis så känner jag med.

Alla kanter hos våra partiledare har målmedvetet slipats bort så till den milda grad att jag börjar sympatisera med första bästa som faktiskt visar att det finns en personlig övertygelse som är större än summan av tre eller fyra partier.

Min nya idol

Min nya idol och förebild heter Per Frankelius. Han hade en dragning i Stockholm på Prime i fredags som det fullständigt stormade om. Marknadsföringens Hans Rosling. Han är inte bara ett retoriskt geni utan hade också ett jäkligt viktigt budskap angående marknadsföringens roll för innovation och tillväxt.

http://www.frankelius.com/
http://www.frankelius.com/Programforklaring.html