Hetroskedasticitet på dig själv du!

Läser en metodkurs. Svinkul. Ibland. Just nu inte så kul. Eller rättare sagt, det finns stunder av total hallelulja, när jag ser mig själv göra den ena multivariata regressionsanalysen efter den andra. Och sen går solen i moln och det blir ett enda totalt jävla mörker. Jag sitter och stirrar på nån jävla T-test eller P-test, eller vad det nu må heta, och begriper absolut nada. Och frustrationen är total.

Det är precis som mina första italienskalektioner. Jag gick in med inställningen att det här kan väl inte vara så svårt. Jag kan ju redan franska, och jag förstår ju faktiskt vissa ord när jag hör någon prata italienska. Ciao typ. Och så satte jag mig med grammatikläxan och tänkte att nu jäklar lär jag mig det här språket på en termin och sen åker jag ner till Italien och bara dominerar! Nemas problemas. Och redan vid den första verbböjningen satt jag fast.

Precis så känns det med SPSS, fast lite värre.

Jag har gjort mina körningar som en blind höna men har ingen aning om huruvida ett enda litet variabelvärde är rätt. Och jag har ingen aning om hur jag ska kolla om det är rätt.

Man kan ju tro att med denna negativa inställning har jag redan kastat in handduken. Men skam den som ger sig! Om det så blir det sista jag gör ska jag sätta den har förbannade skituppgiften, och det med någon slags minibravur.

Italienskan var ju enklare att lägga ner. Men klarar ju sig på några fraser som turerurist. Men SPSS kommer jag inte undan. Kan inte fuska mig fram på detta språk. Här gäller det att bli flytande. Synd bara att jag verkar ha så förbannat dåligt språköra.