Men, genom all denna ambivalens finns det några saker som jag dyrkar helt okritiskt och ganska oreflekterat. Den första är Jag Eliasson. Han har på något sätt den där perfekta ouppnåeliga kombinationen av framgång, ödmjukhet, civilkurage och respekt. Dessutom har han den där internationella auran som verkar man bara kan födas med. Utseendemässigt skulle han kunna ha en huvudroll i Mad Men, men han passar inte alls in i den där ytliga reklamprofilen utan är mer förtroendeingivande statsmannamässig. Dessutom har Jan Eliasson prickat in typ hela min toppfem lista över drömjobb. Jag skulle helt enkelt vilja vara Jan Eliasson.
Nästa sak jag dyrkar så där oreflekterat är FN. Har länge närt en dröm om att någon gång få göra typ praktik inom FN, eller på något sätt komma närmare denna drömarbetsplats. När jag var i New York för några år sedan styrde mina goda vänner (som känner till min besatthet) upp en specialguidad tur i FN´s högkvarter. Vi fick en hel eftermiddag med access to all areas så att säga.
Och detta måste jag nog kategorisera som ett av mitt livs största ögonblick. Tror att mitt sällskap nog tyckte att jag var rätt patetisk och gick över gränsen när jag envisades med att provsitta alla stolar i säkerhetsrådet, bli fotograferad utanför säkerhetsrådet framför den där ljusblåa FN-fonden med "security council"-tryck som är inramad av medlemsländernas flaggor. Dessutom steppade jag och mitt sällskap fram till talarstolen i generalförsamlingen och provade ordförandeklubban lite för många gånger. Bakom avspärrningsbanden längst bak smattrade alla japanska turister loss med sina kameror och vi låtsades hålla viktiga anföranden. Sjukt töntigt så här i efterhand, men jag kunde liksom inte hejda mig själv.
Och nu för ett par veckor sedan kommer en perfect storm av saker jag dyrkar. Jan Eliasson utnämns till vice generalsekreterare i FN. Kan nästan inte hantera vidden av detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar