Anonyma strukturberoendes riksförbund nästa

Jag har en dold besatthet. Den den döljs väl av mitt stökiga kontor, på min spretiga handstil och på min förmåga att konsekvent glömma något eller att ha på mig klädesplagg ut och in en hel dag utan att märka något.

Men till min confession. Jag är besatt av att strukturera saker. Att sätta in saker i tabeller. Att bringa ordning i alla typer av oordningar, utom bland mina egna papper. Detta har på olika sätt resulterat i några rätt sjuka beteenden.

Jag och min familj månadshandlar. Ett praktiskt sätt att spara pengar och framförallt slippa detta evinnerliga åkandet till affärn varenda dag med pressen att slöjda ihop en näringsrik, varierad och smakrik måltid på mindre än en halvtimme. Dock har själva planeringen gått över styr. Jag sitter och smygnjuter av att föra in varje månadsmatsedel i tabeller och spara i ett en mapp på min dator. Men jag hejdar mig inte där. Jag gör också inköpslistor i tabellform, strukturerat efter mataffärens olika avdelningar placerade i logisk ordning utifrån de olika avdelningarnas placering i mataffären. För att ta saker riktig overboard sammanställer jag även ett månadsdokument med samtliga recept. Med egna finjusteringar av recept jag hittat på nätet. Men även helt egna kreationer finns nedskrivna. Allt prydligt arkiverat. Med andra ord ett riktigt sjukt beteende.

Ett annat exempel är att jag drömmer på nätterna om hur jag ska strukturera saker. Senast var det ett arbetsrelaterat strukturproblem. I drömmen får jag i uppdrag att ordna en personaldag. Då hyr jag ett Casino där hela min avdelning får spela något slags kortspel eller strategispel om tjänsteplaner. Själva spelbordet består av rutor med alla våra kurser och våra spelkort är arbetstimmar. Och allt bara faller på plats. Very strange. Alla utom jag skulle nog tycka att detta var personaldagen from hell.

En annan besatthet är struktur i skåp. Vissa skåp skiter jag fullständigt i. Men vissa kan jag bara inte stå ut med att de är stökiga. Vari skillnaden mellan skåptyper ligger har jag ingen aning om. Men besatt är jag. Sakerna måste ligga på sina platser och allt måste organiseras i smarta lådlösningar med tematiserat innehåll. Halva nöjet är dock att göra planer på den mest snillrika systematiseringen av innehållet.

Tillfredsställelsen när strukturen är perfekt är fantastisk. Men jag inser ju på ett plan att detta inte är ett rationellt beteende. Men lika faan tänker jag fortsätta.

Statistikhumor när den är som bäst

Excel lanserar en applikation på Facebook där man på ett enkelt sätt kan använda Excel för att uttrycka känslor. För en nyligen Excelfrälst är detta ljuv musik i mina öron. Hade faktiskt på känn att Excel går att använda till i princip allt.

Jag kan väl erkänna att detta är första gången jag känner en stygn av "Fan, man borde kanske hoppa på Facebooktåget". Men känslan gick tack och lov snabbt över. För vad är väl en simpel app i jämförelse med the real deal. Jag kan ju göra alla fina känslodiagram helt för egen maskin. Dessutom med en en massa finurliga formler i botten. Men man får tacka Excel och JMW för den goda idén.

Volvo - olika nyanser av brunt

Läste ett reportage i DN om Volvos lansering av nya modellen V60. Artikeln handlade om den långa processen mot att välja en lanseringsfärg till bilen. Hur gruppen bakom färgvalet inspireras av allt från mode och arkitektur till sportprylar och mobiltelefoner. Och att man denna gång efter tre års arbete valt färgen....största möjliga tyssssssstnad........brunt.

http://www.dn.se/motor/tester/bilar/volvo/darfor-vill-volvo-vara-brunt-1.1168582

Pengar i sjön säger jag. Det hade gått snabbare att kolla tillbaks på vilken färg Volvo alltid väljer att lansera sina bilar i för att sedan hitta en ny nyans av den.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7750717.ab

Oh nej, vilket lurendrejeri, vi får målgruppsanpassad information i våra brevlådor. Dessutom är målgruppen kraftigt stereotypiserand! No shit Sherlock.

Vågar nog dra en chansning och säga att rätt många av våra politiska partier arbetar med liknande målgruppsanalyser och segmenterade utskick. Skillnaden är bara att de inte klantat till det och skrivit ned interna arbetsnamn på utgående post.

Och en annan kvalificerad gissning är att partierna strategi inte på något sätt bottnar i att lura sina potentiella väljare utan snarare om att rätt budskap ska nå rätt person. Vad gäller exempelvis Centern så är det ju rätt stor skillnad mellan den traditionella bonde-väljaren och den så kallade stureplanscentern. Samma grundbudskap attraherar olika väljargrupper men utifrån olika perspektiv. Och det är dessa perspektiv som målgruppssegmenteringen försöker att fånga in. Om än på ett rätt risigt sätt med utgångspunkt i inkomstnivåer.

Längsmed den återvändsgata som leder till mitt bostadsområde sitter valaffischer från Folkpartiet och Moderaterna. I mitt område bor uteslutande nybyggande kärnfamiljer mitt i karriären. Och jag tror inte att det är så att Vänsterpartiets affischer tog slut och inte räckte till den gatan. Jag tror snarare att man som parti måste satsa på områden och målgrupper där man tror att man faktiskt har en rimlig chans. Det är rätt så mycket bortkastade pengar att försöka nå ut till alla.

Sen huruvida detta får konsekvenser ur ett demokratiskt perspektiv, det är en helt annan fråga....

Ohly och bröstpumpen

Har med stigande känsla av besvikelse följt partiledardebatterna. Den ena mer tillrättalagda, välstrukna och inrepade partiledaren har satt sig i heta stolen och levererat ett allt annat än spontant och genuint framträdande. Boooring.

Men så kom Ohly. Och körde sitt race. Trampade lite lätt i klaveret med bröstpumpsargumentet, men var dock rätt skönt partiledare och inte väloljad kugge i partiallians.

I en intervju igår sa Ohly att han hade fått lite bassning av Sahlin angående sitt kanske lite klantiga uttalande. Men i min värld borde hon tacka honom.Den person som tittade på debatten tillsammans med mig har klara högersympatier. Marknaden framför allt. Och han uttryckte som att "jag skäms lite nu, men den där Ohly, han är ju rätt vettig." Och precis så känner jag med.

Alla kanter hos våra partiledare har målmedvetet slipats bort så till den milda grad att jag börjar sympatisera med första bästa som faktiskt visar att det finns en personlig övertygelse som är större än summan av tre eller fyra partier.

Min nya idol

Min nya idol och förebild heter Per Frankelius. Han hade en dragning i Stockholm på Prime i fredags som det fullständigt stormade om. Marknadsföringens Hans Rosling. Han är inte bara ett retoriskt geni utan hade också ett jäkligt viktigt budskap angående marknadsföringens roll för innovation och tillväxt.

http://www.frankelius.com/
http://www.frankelius.com/Programforklaring.html

mjuk konkurrenskraft

är i huvudstaden för att delta i ett seminarium om hur universitet, näringsliv och politiker tillsammans kan öka sveriges konkurrenskraft.