Alliansen på Skansen

Det har varit en väldig diskussion i medierna, men även här på jobbet kring Alliansens nya logga. Är den ful, är den ett plagiat, varför orange,och så vidare. Med andra ord kanske man kan säga att den i alla fall är en ur uppmärksamhetssynpunkt bra logga. Och det kanske är bättre än en riktigt korrekt och trist skapelse som inte sticker någon i ögonen och som halkar förbi allas medvetande och inte väcker någons känslor alls.

Bra jobbat Garbergs och Alliansen!

Sen måste jag tillägga att det är stor humor när Henry Bronett, cikusdirren himself, skriver om loggan med en massa djurreferenser och anekdoter från apberget på Skansen. Kul för Henry att kunna använda sina djurkunskaper för att kunna snacka politik. Den kopplingen kanske han har väntat länge på!

The smell of?

Jag är nog oftast förs på plats på jobbet på morgonen. Älskar timmarna mellan 7 och 9. Får sjukt mycket gjort. Men det var inte det som var grejen. Jag inleder varje morgon efter samma rutin. Låser upp mitt rum, kopplar in datorn, går upp till fikarummet för att hämta en kopp kaffe. De senaste veckorna har en märklig doft mött mig i fikarummet. Jag har försökt att analysera den och tror att jag kommit på det. När min pappa levde hade han ett företag inom stålindustrin. Jag var ofta där och hälsade på eller jobbade extra. I det fikarum där blåställsgrabbarna (ja, det var bara män som jobbade där) alltid intog sin lunch och fika var det en speciell doft. En blandning mellan pulverchoklad och sotiga blåställ om jag tänker efter. Denna doft har satt sig i mitt minne för alltid och jag slungas tillbaks många år i tiden när jag känner den. Och det är just denna doft som möter mig varje morgon. Lortiga blåställ och chokladpulver. Mycket märkligt kan jag tycka. Vi jobbar ju inte i blåställ och våra kläder är inte smutsiga av sot från härdungnar. Däremot så har vi ju chokladpulver i vår kaffemaskin. Men var kommer lortdoften ifrån? En enkel förklaring kan ju vara att vårt fikarum faktiskt är rätt skitigt. Jag möts inte bara av doften varje morgon utan också av en diskbänk from hell. Full med skitig disk. Trots att vi har diskmaskin. Under dagen blandas doften upp med inslag från kaffe, mikrad mat och människor. Med dock, varje morgon klockan 7 luktar fikarummet härdugn och chokladdryckspulver och jag vill veta varför.

I limbo

Skickade in ett pm till min handledare igår. Väntar på respons. Kan inte göra så mycket innan jag får feedback, men när kommentarerna väl kommer så har jag antagligen sjuuukt mycket att göra. Torsdagar är dessutom mötesdagar. Först personalmöte och sedan högre seminarium. Innebär att torsdagen i stort går åt till att hänga runt. Inte alls dumt faktiskt. Inga krav på produktivitet och prestation, bara härligt lyssnande på andra som inspirerar. När jag har mycket att göra är torsdagar bara skit. Jag sitter som på nålar och vill bara gå iväg och få nåt gjort. Men just idag, när jag befinner mig i något slags limbo och inte egentligen kan göra så mycket annat än att vänta så känns möten som ett bra sätt att fördriva tiden.

Har förövrigt bakat en inte alltför lyckad banankaka till mina kollegor. Den är rätt torr och inte alltför smakrik. Men vad fan, det är ju fika i alla fall.

När ögat

Var ett par millimeter från att få en rejäl iskluva i skallen när jag gick in på jobbet i morse. Hörde hur det rasslade till långt över mig och jag tog ett par inte alltför smickrande älghopp in under tak. Och bakom mig kommer isklumpen som en bomb och går i tusen bitar på marken. Ringde vaktis och bestämde mig för att köpa ett par trisslotter idag.

Värdiga samtalsämnen

Förväntningarna på att man ska så att säga "stay in character" även på lunch och fikaraster är nog ganska stora. I alla fall har jag sådana typer av föreställningar om mig själv och andra. Men, sådant är icke fallet. Sitter hela förmiddagen framför skärmen och uppdaterar ett teorikapitel som tydligen inte var så begripligt som jag tyckte när jag skrev det. Tänker och vrider och vänder på argumenten och diskussionerna. Konsulterar lite bra böcker och skriver lite till. Helt plötsligt är klockan 12 och det är dags att värma den medhavda lilla matlådan i mikron och på något sätt rensa huvudet från alla överflödiga tankar som dimmar igen min text. Sätter mig vid ett bord och kastar helt förutsättningslöst ut tråden: -Var det nån som såg Hollywoodfruar igår. Grymt bra nya puckon med. Och sedan fylls lunchtimmen med härligt nonsensprat om vem som är mest osympatisk, rik, sexfixerad och så vidare. Någon försöker peta in samtalet på något annat lite mer seriöst program som gick parallellt med Fruprogrammet, men icke ett napp. Med en frenesi utan dess like fortsätter vi återberätta gårdagens, och även förra årets för den delen, osannolika historier om dessa vulgokvinnor från ett varmare och mer exhibitionistiskt klimat. Och vips så är lunchen över och jag går ner och skriver, åtminstone som det känns, lite mer text som är helt glasklar och dessutom ganska bra. Yoga och meditation är såååå överskattat i jämförelse med lite ytligt snack om saker så lång bort från min verklighet som det bara går.

Får man bli så glad för ett bokpaket eller är man en tönt då?

Ganska så mycket nördvarning på att bli absolut svinglad för fem böcker om institutionalisering. Kanske ingår det i jobbet? Vet andra som skulle se det som ett straff från hell att få ett sådant paket och dessutom vara tvungen att läsa skiten. Men hos oss är vi alla lika. Min chef kom in med paketet och glittrade med ögonen och sa att här kommer en present till dig, och guuud vad avundsjuk jag är på dig som är doktorand och får frossa i bra böcker. Och jag håller med henne. Har tillbringat alldeles för många år som adjunkt och sneglat smått avis på mina forskarkollegors strida strömmar av bokförsändelser som vittnar om många sköna timmar i lässoffan. Och stackars jag som aldrig hinner ens öppna en bok om jag inte har kniven på strupen och ska föreläsa om ngt nytt som jag inte läst på om. Och då blev det oftast någon patetisk nödlösning med snabbscanning av alldeles för många sidor och alldeles för ytlig kunskap och en föreläsning som mer än lovligt vacklar rent kunskapsmässigt. Var mest orolig för att någon skulle genomskåda mitt fuskjobb. Men nu, helt underbart, förväntas jag läsa, läsa lite till och avsluta med att läsa ännu lite mer. För det är mitt jobb. Kan det bli bättre?

Fikabekymmer

Idag fick vi tårta av rektorn. Mycket gott. En princess och en gräddig skapelse med blåbär. Har smakat bägge två för det var jag värd! Tårtorna fick vi som ett tack för att vi tagit hand om vår minister så bra. Vi visade honom allt vi kan och kanske lite till. Förhoppningsvis kan han lobba lite för våra frågor på högre nivå. Och om inte det ger nåt resultat så var i alla fall tårtorna goda.

På torsdagens personalmöte är det mitt namn som står på fikalistan. Lite ångestframkallande. Blir som en mental spärr att komma ihåg. Har nämligen skrivit upp mig förut och kommit på en kvart innan mötet att jag ska utfodra 30 sötsakssugna akademiker något annat än den annars obligatoriska wienerlängden med mormorshosta. Tycker nämligen att det är svinäckligt. Den gången blev det Noblesse från macken.

Brukar till någras stora besvikelse köra på mackor med gott pålägg, men jag vet inte om jag hinner engagera mig.

Ett annat litet gissel är att jag själv har slöjdat en dumstrut med texten "jag glömde fikat" som tronar på en hylla i lunchrumet och som jag med stor glädje trycker fast på huvudet på den stackare som glömt sin uppgift. Så det vore ruggigt pinigt om jag själv satte mig i sen dumstrutssituationen och så att säga kastade sten i det berömda glashuset. No good.