Är jag en laggard eller bara en kärring mot strömmen?

Jag är en person som är rätt svart eller vit. Antingen gillar jag något, och då säljer jag in detta till alla jag känner. Eller så dömer jag ut. Och då gör jag det ordentligt. Och dubbelmoraliskt nog kan jag ibland vända helt i vad jag dömer ut eller säljer in.

Det här beteendet blir mycket tydligt när det kommer till tekniska prylar som exempelvis telefoner. När iPhonen kom var jag fullständigt övertygad om att jag skulle ha en till varje pris. Jag ÄR ju en Mac-person, så det är ju bara naturligt. Och så är man ju lite special när man har en iPhone. Och det syns varje gång man tar upp telefonen. So far so good. Och jag vet inte vart det här vände. När jag blev anti. Men det är rätt typiskt mig. All vägra tycka om det som alla andra tycker om. Utan egentligen något hållbart argument. Och ibland utan att vara helt övertygad själv. Ofta tror jag att det handlar om att jag inte gillar när folk är så där sektfrälsta i något. När man nästan går ihop för att frälsa de ofrälse med argument för varför just denna pryl är så fantastisk. Helt okritiskt och förbehållslöst argumenterande för att övertyga just mig. Då blir jag kärringen mot strömmen som dömer ut. Och då gör jag det kategoriskt.

Ett annat exempel är Facebook. Samma Ulf Ekman känsla uppstod när Facebook var som hetast. Kollegor och vänner försökte i tid och otid att övertyga mig om att det mer eller mindre var tjänstefel att jag inte var med på tåget. Att det hindrar mig i mitt arbete, att jag missar så mycket roligt som händer i allas liv. Att kontaktnäten är ovärderliga. Och redan vid det femte säljargumentet som inte borde gå att säga emot har jag bestämt mig. Jag är och kommer att förbli motståndare. Sekten får klara sig utan mig. Och jag tänker slåss för min sak. Och det är en patetisk principsak. Jag hade antagligen varit en ganska bra Facebookare, och säkert tyckt att det var ganska kul, men skulle aldrig i livet befatta mig med något som luktar okritisk frälsning.

Och mina utdömningar kan egentligen handla om vad som helst: Milleniumtriologin, stor schal runt halsen, lösnaglar, Newportinspirerad inredning, GI-kost, rosévin.

Tycker ibland (eller ganska ofta) att jag själv är rätt så patetisk och barnslig, men jag kan bara inte låta bli. Och dessutom så njuter jag ibland av att reta andra med mina kör-i-vägg-argument.