En av förmånerna med att ha det jobb jag har är att kunna jobba hemifrån. Dock inte helt oproblematiskt rent självdisciplinmässigt. Sitter just nu och läser i min fåtölj med en kopp kaffe på bordet. Kommer antagligen att sätta mig i en solstol mot en husvägg lite senare och läsa vidare. Iklädd mysbrallor, mössa, luvtröja och tofflor känns denna jobbsituation ganska långt från mina vanliga pumps och skjorta.
Men som sagt, hur mysigt det än är att jobba hemma så ställer det oanade krav på självdisciplinen. Det har aldrig varit så roligt att sortera tvätt, plocka ihop brio-järnväg eller öppna räkningar som nu. Ibland kan jag dra ut på morgonritualen i all evighet för att slippa komma igång. När jag är på jobbet är det så definitivt på något sätt. Kommer in på kontoret och börjar sedan jobba. Punkt. Men paradoxalt nog så tycker jag ju alltid att det är jättekul när jag väl kommer igång med jobbet här hemma. Har bara liiiite längre startsträcka.
Trots den långa igångsättningsfasen så får jag konstigt nog sjuukt mycket mer gjort en dag hemma än på en dag på kontoret. De långs stunderna av total fokus infinner sig liksom aldrig i kontoret bredvid kopieringsmaskinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar