Att vara entreprenör har alltid för mig haft något utav en töntstämpel. Nån avlagd tekniksäljare som kommit på en onödig lösning och som glider land och rike runt i en rackig volvo för att sälja sin idé. Eller som sista utvägen när ingen vill anställa en så startar man eget. Men helt plötsligt poppar detta begrepp upp överallt och verkar vara det alla vill vara.
Draknästet är ett typsikt exempel. Entreprenörer får komma och presentera sina mer eller mindre freakade affärsidéer för en jury av entreprenörer. En av årets drakar är den sjukt coole Douglas Roos, affärsman och entreprenör, som driver nyheter24.se. Han är allt annat är urtypen för den gamla skolans mossgubbeentreprenör. Coola skor, långt hår och kreativa idéer.
DI Gasell är ett annat exempel. Varje år delas det ut priser till Sveriges snabbast växande företag under parollen: "Sverige behöver tillväxt, och Sveriges entreprenörer behöver inspirerande förebilder. Därför utser Dagens Industri sedan år 2000 de snabbast växande företagen i landet, Sveriges Gaseller". Och det finns inga uppfinnarjockar att skåda någonstans på deras listor utan en massa unga coola människor som driver riktigt framgångsrika företag.
Den bransch jag forskar om, PR-branschen, är också den mitt inne i denna entreprenörshype. Duktiga konsulter bryter sig loss från gubbyråerna och startar eget. Och gör det förbannat bra. Det blir inte bara enmansföretag som styrs från köksbordet utan riktiga maktfaktorer som men goda odds slåss med de stora drakarna.
Kontentan är alltså att dagens entreprenör inte är de som av någon anledning inte fick jobb någonstans, utan dagens entreprenör är de riktig vassa karriäristerna som vågar tro på sin egen förmåga och som vill någon mer än att anpassa sig till hämmande spelregler och förlita sig på andras idéer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar