Kulturkrock?

Tillbringar dagen med att läsa caseuppgifter som studenterna författat. Intressant. Dock något ovant. Har ju jobbat som lärare här på universitetet i ganska många år och rättat miljarder med uppgifter. På löpande band kändes det som ibland. Och så här 7 månader med fokus på mitt eget skrivande känns det helt plötsligt jättesvårt att läsa studentuppgifterna. Inte tråkigt eller svårt på något sätt, bara ruggigt svårt att förhålla sig till. Vilken nivå ska de ligga på? Har jag för höga förväntningar? Och så vidare.

Tror att detta är ganska symptomatiskt för en person i min situation. Man utgår från sin nuvarande referensram. Ju mer jag utvecklas desto högre krav ställer jag på mina studenter. Märker själv att jag hela tiden pushar för mer teori i olika kurser, vill ta bort en massa mer praktiska moment och förfasas över studenternas dåliga kunskap inom vad jag anser vara för dem relevanta teoretiska områden. Rätt patetiskt faktiskt, eftersom jag för mindre än ett år sedan jobbade precis tvärt om. Försökte att göra praktiska exempel, gärna med flashiga filmer från youtube, av allt som liknar teori för att studenterna skulle tycka att det var kul. Och nu har jag förvandlats till en rigid teoribitch som bara ser det akademiska i utbildningarna. Eller bristerna av detsamma.

För allas skull kanske det skulle vara nyttigt om jag lade mig på någon slags mellannivå. Men det ligger dessvärre inte för mig som person. Jag är nog ganska på eller av. Jag tror också att mitt något patetiska teorifokus hör mycket ihop med fasen jag befinner mig i. Har upptäckt och lärt mig helt sjukt mycket det senaste halvåret och vill så förtvivlat gärna förmedla denna nyvunna kunskap. Och folk runt omkring mig låter mig antagligen hållas eftersom de varit där själva en gång i tiden.